Hej allihop!
Jag undrar om alla hundar har såna problem med sina människor som jag har?
Till exempel att hon skyller allting på mig hela tiden.
Hon vill inte gå långa promenader, och då säger hon att det är för att JAG inte orkar.
Jag orkar vad som helst! Jag är världens starkaste Schäfer!!! Ha!
Och hon är snål och vill inte köpa så mycket hundmat, så då säger hon att det är för jag har ont i magen, och därför behöver fasta.
Jag behöver inte fasta!!! *irriterad*  Jag behöver jättemycket mat!

Jag antar att jag hade oturen att hamna hos den lataste och snålast hundägaren?!
Och VARFÖR heter det ägare? *skakar undrande på huvudet*
det är JAG som äger allt här hemma, inklusive mamma och de andra djuren.
Jag är en ägare! Jag äger en människa! Det är ett tungt ansvar, och inget jag rekommenderar.

Men tydligen är andra människor inte heller särskilt smarta? För de flesta tror henne när hon drar sina lögner om att det är av ren omtänksamhet hon gör mitt liv tråkigt. Obegripligt!
Förr blev jag alltid lättad när hon började berätta för andra att det var för min skull hon hindrade mig från allt roligt, men tvingade att göra allt jag inte ville göra. (what I didnt want to do)
För då trodde jag fortfarande att nu kommer det till allmän kännedom och sen kommer polisen och sen kommer en domstol att säga till henne att hon måste behandla mig på rätt sätt.
Men inget hände *förvånad*  De andra människorna till och med berömde mamma för att hon bryr sig så mycket om oss hundar *fnyser upprört*
Men det har blivit lite bättre, det har det.

Idag hittade hunden Akela en pinne. Jag sprang genast och tog den från henne.
För bara ett år sen skulle det ha blivit ett himla liv, med repliker som: "Det är Akelas pinne! Inte din!" och "Ge tillbaka hennes pinne nu",
Eftersom ingen riktigt har förstått att ALLA pinnar är mina. *suckar tungt åt denna okunskap*
Men idag sa mamma: "Titta vad pigg Clara är!"
Det är ju lite kränkande på ett sätt. Att hon tror att jag är nästan invalid, så att det är en sensation om jag orkar springa tre steg och sno en pinne.
*förnärmad*

Jag vet inte vilket som är värst: att bli utskälld eller att behandlas som jag vore gammal liksom?
Det är inget fel på gamla hundar. Men JAG är inte gammal!!!
Men jag fick inte behålla pinnen *förorättad* Jag försökte strimla den till småsmulor så fort som möjligt så att ingen annan kunde få den. Av ren omtänksamhet naturligtvis!
De andra hundarna kan ju göra illa sig i munnen om de bär på en pinne. Eller snubbla när människorna kastar pinnen och hunden måste springa och hämta den.
Men jag får aldrig beröm för min omtanke om andra! Vad jag än gör får jag bara ovett.

Hej allihop!
Nu tror jag att jag är nästan frisk igen
Ja, jag haltar ju fortfarande men det är det många som gör har jag sett.
och jag använder inte ens käpp eller kryckor som människor gör när de har ont i benen. Men så är ju människor väldigt klena och ömkliga. Jämfört med oss hundar i alla fall.

Man tycker ju att mamma borde vara glad och tacksam för att jag är frisk och glad (ja så värst glad är jag inte hela tiden, och de som har läst den här bloggen förstår ju varför), men icke!
Hon säger hela tiden att jag ska vara tyst till exempel.
Jag är jättetyst! Det vill säga, jag är tyst om hon hela tiden leker med mig och min boll, samt klappar mig hela tiden och säger att jag är bäst.
Det gör hon inte! Och då måste jag skälla och yla. Det är det som är bra med att bo i lägenhet; hon blir nervös om jag skäller och skäller, speciellt om det är sent på kvällarna och så.
Därför sover jag på dagen, och håller igång på kvällarna och nätterna.
Smart som jag är (Smartast i Världen faktiskt)
Det tar lång tid innan hon förstår vad hon ska göra för att få det tyst och lugnt *himlar med ögonen*
Jag har försökt träna henne i över 11 år nu. Felet är kanske att jag aldrig tog henne till någon lydnadskurs? Men jag tyckte det räckte med att hon redan kunde "sitt", "ligg", "kom", "stanna kvar", "gå ut med mig", och lite sånt.
Stort misstag!!

När hon är snäll kastar jag bollen till henne, men när hon har varit olydig hämnas jag genom att kasta den åt alla möjliga håll.

"Jag når inte", säger hon då. *suckar trött*
Nej, det var liksom det som var meningen; att hon ska få röra på sig lite.
Det enda jag begär är lite tacksamhet för att jag bättrar på hennes rörlighet och kondition och så (det är i och för sig inte så svårt att förbättra, eftersom hon börjar på noll, för minus finns inte på skalan va`? För i så fall är hennes kondition på minus trettio eller något sånt)

Ett annat sätt att aktivera henne är när jag rullar in den blå bollen längst under byrån, (under the drawer) och sen kräver jag att hon ska leta redan på den. (find it)

Först försöker hon med smicker och knep att få mig att acceptera att leka med den röda bollen istället *fnyser*, så det gäller att vara fast och bestämd.
Jag brukar låtsas att jag hjälper till att leta lite förstrött.
Men mest sitter jag och ropar åt henne att skynda sig.

Till slut kryper hon omkring på golvet och tittar under alla möbler (jag gömmer den ju inte under SAMMA möbel varje gång)
När hon har fått syn på den måste hon hämta sopborsten för att få ut bollen.
Då får hon också användning för sopborsten, som annars står oanvänd i ett hörn. Så jag ser till att den var värd pengarna.
Så fort hon har tagit fram den blå bollen säger jag "Förresten; jag har ändrat mig. Vi leker med den röda bollen istället.

Igår var det mest synd om mig i hela världen!!!  Så det så!
Jag hade ont i mina höfter och i ett framben och orkade inte gå långt.
Jag orkade inte ens försöka stjäla Nanettes mat. Då fattar ni hur ont jag hade!
Egentligen är ju inte stjäla rätt ord. All mat är min mat. Och om jag är snäll får de andra smaka lite. *gottar mig åt min generositet*
När jag hade så ont och hade så tråkigt ville jag att mamma skulle rulla min boll till mig. Om och om igen. Hela dagen helst.
Men jag hade inte riktigt tillräckligt med styrka att tvinga henne, så vi tittade på TV.
Jag tyckte soffan var lite för liten liksom, så jag ville ligga på golvet.
Mamma bredde ut filtar och plädar på golvet så jag skulle ligga mjukt.
Snällt! Men nåja! Så himla mjukt blev det inte ändå.

Sen upptäckte jag att nu blev det fel ändå. För mamma låg i soffan och jag låg på golvet. Det är fel! Den som har högst rang ska ligga högre än de andra, och jag är högst i rang!!

Då tvingade jag henne att ligga på golvet.
Men DÅ tyckte hon minsann att det är för hårt att ligga på bara en filt *fnyser förtrytsamt*, så hon gick och hämtade sitt tjocka sängtäcke.
Så sen låg hon mjukt och fint, medan jag låg på en liten usel filt.

Till slut behövde hon gå till badrummet, och då flyttade jag mig förstås snabbt och la mig på hennes duntäcke *flinar belåtet*
Hennes ansiktsuttryck var obetalbart *fnissar*
Då fick jag en annan idé (jag får alltid så många bra idéer. Geniala faktiskt!)

När vi hade varit ute på den sista promenaden, och det var dags att gå och lägga sig så låg ju inte det tjocka täcket i mammas säng.....börjar ni ana?.....och när hon skulle hämta det från golvet, så låg jag på det.
Jag snarkade lite för att hon skulle tro att jag sov.

Hon stod ett tag och försökte övertala mig att komma och ligga i sängen. Eller i soffan. Eller i en hundsäng.
Hehehe
Och så sa hon att hon har burit ner alla andra täcken till förrådet i källaren.
Ja men det är inte MITT problem. Hon får väl gå ner och hämta dem igen, tänkte jag.
Till slut hittade hon en tjock filt att använda som täcke i sängen. Hehehe
(Så fort hon hade somnat gick jag förstås och la mig i sängen, för då var det ju ingen vits med att ockupera täcket längre)

Flera problem på en gång

Jag har en hel del problem här hemma.
Bland annat är det ingen som har erbjudit sig att köpa mamma.

Förutom en galen kvinna i USA, men det blir för komplicerat och dyrt att skicka henne ända dit.
Och det är förenat med flera olika risker. Till exempel kan hon försöka rymma under resan dit, och då står köparen där på flygplatsen och väntar, och när mamma inte kommer så vill köparen ha tillbaka sina pengar, som jag redan har köpt ben och komage för, och då kommer det såna där otäcka indrivare hit, och sen blir nog allt rätt mindre trevligt.

Och så har jag VÄLDIGT ont i höfterna, eftersom jag inte får någon medicin längre.
Då blir det tråkigt också.
Så jag kräver att mamma sysselsätter mig.
Hon är motsträvig *blundar av trötthet*
Det enda jag begär är att hon står mitt på golvet. Sen kastar jag en boll till henne och hon ska rulla den tillbaka till mig.
Oj vad hon klagar *tittar i taket och suckar*
Hon tycker att det är tråkigt! Det är det inte! Det är roligt! Och hon borde se det som ett privilegium
Hon säger att det är jobbigt. Och att hon får ont i ryggen *suckar igen*
Jag tror i och för sig på det där sista. Hennes rygg är van att bara ligga ner hela tiden, eftersom hon är så lat och slö.
Därför är jag snäll som ser till att hon får stå upp i flera timmar (det är intentionen, men hon smiter iväg till soffan hela tiden.
Då måste jag skälla upprepade gånger för att hon ska komma tillbaka.)

Idag fick jag ett problem till. Jag är har dålig mage

Det är ingen bra kombination; diarré + har svårt att gå.

Alla andra får gå på toaletten inne; både mamma, katten och fågeln. Det är bara vi hundar som är diskriminerade och måste gå ut.

*funderar*

Eller också är det för att det bara är jag och Nanette som är rumsrena?

Jag funderar starkt på att börja använda kattlådan. 

Om jag först kan gömma kameran och mobiltelefonen så att  mamma inte fotograferar mig och lägger ut bilderna på nätet.

Den förnedringen skulle jag inte överleva.

Säljes, alternativt bortskänkes (or for free)

Säljes:
Av olika skäl har
jag bestämt att sälja min människa.
(female human)
Söker därför ett gott hem med dagliga promenader, hos någon som tillåter att hon ligger i sängen och i soffan. Hos någon som tycker det är okay med en människa som inte kan ställa upp i tävlingar och aldrig kan bli champion.
Hon har ingen stamtavla och är därför inte registrerad i Svenska Kennelklubben.
På grund av detta har jag aldrig ställt ut henne (Have never showed her) (av några andra skäl också....*hostar* )
Hon är van vid barn och katter och kan bo i ett hem med andra människor.
Någorlunda rumsren och lydnadsträning är påbörjad.
Just det senare har inte gått så himla bra kanske, men det gör det ju extra roligt för nästa ägare, som får en utmaning.
Hon behöver en fast hand.
Sitt och ligg (sit and lay down) är dock inga problem, och kommandon som "stanna kvar" fungerar jättebra! Hon kan stanna kvar i timmar. Särskilt om man sätter henne framför TVn, men kan vara svår att handskas med under promenaderna.
Dels försöker hon bestämma åt vilket håll vi ska gå och drar i kopplet, och så stannar hon upp varje gång hon får syn på någon ung stilig hane.
Bra temperament (utom ibland, till exempel om datorn går sönder eller om jag råkar äta upp hennes mat. Då kan hon bli aggressiv. Hon har dock aldrig bitit någon)
Försäkrad och vaccinerad (fast inte mot valpsjuka tror jag)
Höfter och armbågar är utan anmärkning, men hon har en del andra skavanker.
Beroende på att hon är lite klumpig och därför har skadat sig då och då
Jag anser dock att det är bra om de inte är för starka och vältränade, för då ställer de ofta till besvär med att dra i kopplet och har mer styrka att streta emot i alla möjliga situationer.

Ja vad är det mer man brukar skriva ut i annonserna?
Exteriör....njae....då får jag aldrig henne såld.

Kommer att vara avmaskad vid leverans. (Man gömmer tabletterna i choklad. Då glufsar hon i sig dem utan  märka något)
Jag får tänka så det knakar för att komma på om det finns något mer positivt jag kan säga om henne.

Jo: hon ser lite dåligt. (Bad eye sight)  Det är en klar fördel. De är lättare att lura om de inte ser så bra. (Dont see that well)

Som alla människor har hon inget luktsinne och hör ganska dåligt.
Kräver minimalt med pälsvård. Vill man inte behöva sköta den alls går det utmärkt att raka av allt hår. (Jag rekommenderar då att först ge henne lugnande, gärna i form av vin eller annan alkohol. Annars kan det nog till och med bli slagsmål)
Hon luktar kanske inte så gott, men det går att åtgärda med parfym och andra produkter.
Kan klä på sig själv och man kan faktiskt ha henne lös.

Säljes snarast. Eventuellt bortskänkes. Eventuellt kan jag betala en slant för att bli av med henne.
Levereras med det foder hon är van vid; kaffe, godis och pizza, samt full utrustning, som kläder och skor.
Ej ångerrätt!
Jag tar inte tillbaka henne om jag väl har fått henne såld.
Miss inte detta unika tillfälle!

Varit sjuk

Hej!
Ursäkta att jag har varit borta några dagar!
Jag har varit sjuk. Väldigt sjuk

Och för en gångs skull brydde sig mamma om mig. Tänk att man ska behöva vara nästan döende för att få hennes uppmärksamhet!!! 

Är man snäll och trevlig (som jag ju alltid alltid är!! *kråmar mig belåtet*) och frisk så struntar hon i mig.

Till slut förstod hon vad det var för fel. Hon tänker så trögt så det tog lång tid.

Jag blev sjuk av min medicin. Det är så tokigt! Man ska väl bli FRISK av medicin? Inte sjuk!

*tänker misstänksamt*. Tror ni det var gift hon gav mig? Istället för medicin?

Skulle inte förvåna mig.

Nu har jag ingen medicin alls, så jag är stel, och har ibland ont i lederna

Som vanligt blir jag bestraffad. *förgrymmad*

Vi får gå hur korta promenader som helst. De kan knappast ens kallas promenader. 

Jag hinner knappt se mig omkring alls innan mamma vill att vi ska gå in igen.

"Du har ont i dina leder. Du orkar inte gå långt", säger hon och ler elakt och belåtet.

Jag orkar visst gå långt! Jag orkar allt som är roligt.

Det är bara för att hon är lat som hon vill gå hem, och så skyller hon på mig.

Men idag blev det värre än vanligt; när hon hade släpat hem mig (jag försöker vägra gå tillbaka hem, så hon får ta i Hehehe), då vände hon och Nanette i dörren och gick ut igen. *UPPRÖRD*

Jag blev lämnad ensam med katten och fågeln. Och de är inte mycket till sällskap.

De förstod inte ens hur förnedrande det var att inte få följa med!

Om mamma bara ska ta med en hund, är det ju inte JAG som ska stanna hemma!!!

Den enda trösten är att Nanette var tvungen att dra omkring på sin löjliga vagn. *skrattar skadeglatt*

Kolla! *fnittrar*

Men jag vill gå MED dem! Och skratta åt henne. INTE stanna hemma!!!

Mamma måste förstå att jag orkar allt som är roligt, men jag ska inte behöva lyda och inte göra tråkiga saker. Det får man jätte-ont av!!! (You get much pain from that) Det vet ju alla!

Trött

Jag fick tjata länge och ihärdigt idag för att få skriva här.
Mamma är för trött påstår hon *himlar med ögonen*
Jag är också jättetrött, men jag känner ansvaret gentemot mina läsare jag *kråmar mig över min osjälviskhet*
Det är förmodligen hundratusentals läsare över hela världen som får hela sin lördag förstörd om jag inte skriver ett nytt inlägg.
Nu hostar mamma så konstigt och gör miner.
Hon är antagligen bara avundsjuk!?
Om hon hade en egen blogg skulle hon förmodligen bara ha två läsare: Jag samt den lokala polisen.
Och vi skulle läsa den av samma anledning: För att kolla vad hon har i tankarna.
Jag har läsare i USA, Ryssland, Norge, Finland och Kanada, och så i Sverige förstås. *sträcker stolt på mig*

Nu ska jag berätta varför vi är så trötta;
mina misstankar besannades igår. Mamma övergav oss *arg och ledsen*

Det kom två människor (en liten och en stor) och hämtade henne.
Det var en liten lättnad att en av dem var ett barn, för då var det säkert inte säkerhetspolisen eller så.?
Men hon var borta JÄTTELÄNGE!!! Otroligt länge faktiskt.
Man får faktiskt bara lämna sina hundar ensamma ett visst antal timmar. Det är lag på det.
Jag kollade inte klockan, men jag är helt säker på att hon var borta länge än hon får.
Så nu bor jag ihop med en kriminell.

Jag kan inte sova när hon inte är hemma. Någon måste ju vakta huset och de andra djuren och sånt.
Till slut var jag riktigt orolig. Och tänkte att det kanske VAR polisen som kom och hämtade henne trots allt?
Och då kanske hon inte skulle komma hem överhuvudtaget. Och då skulle vi svälta ihjäl, eftersom hon lumpet nog hade låst dörren.'
Några av er har kanske redan räknat ut att hon kom hem till slut!?
Eftersom jag fortfarande lever och kan skriva det här.
Det visade sig att hon hade varit ute och roat sig medan jag satt här hemma och var hungrig och kissnödig och orolig.
Det är så vi har det i vår familj!